Utvecklingssamtal på jobbet är inte det ultimata då man för tillfället har ett bristande självförtroende på alla plan som finns. Jag känner mig som världens mest okunniga människa. Och att då få höra, snällt inlindat, av en annan person att hen inte mer än håller med känns mest ba: suck! Efter 10minuter ville jag bara lägga mig ner och gråta, vilket jag också sa. Så resten av tiden var en balans mellan kamp mot gråten och något slags tacksamhet att jag fortfarande får jobba.
Just nu känner jag både tomhet o ett driv att styra upp allt, och jag bör fixa det bara jag kunde få lite energi. Motbevisa folk är väl ändå bland det roligaste?
Och som vanligt så är man ju tacksam för bästa vänner. Bästa vänner som ger en mat o bäddar ner en i sin säng.
Puss så länge.
Jag tycker du är så Jävla AWESOME chifen!
SvaraRaderaDu står ut med mig och lyssnar på mitt tjat!
Du möter denna "hen" med respekt och tålamod, lyssnar och tar till dig och försöker göra bättre - vilket är en sjuk styrka!
Att kunna handskas med osympatiska människor och vända det han vill till en utmaning är guld värt!
Jag ska hjälpa dig allt jag kan! LOVAR!
Ses snart! PUSSEN